Golconda

Dag 52 – Hyderabad

Jag hörde talas om ett hotell i Secunderabad där det sägs arbeta ett sextiotal personer från Meghalaya. Det är ett ganska häftigt fenomen. Det är ungefär som om ett hotell i Stockholm eller Göteborg plötsligt skulle få för sig att nästan uteslutande anställa människor från Piteå. Med tanke på att Hyderabad är en ganska stor stad så är det rätt skönt att jag kunde ha lite tur med att ha en sådan plats nära mitt eget hotell.

Innan jag gick hemifrån i morse så var personalen på hotellet så pass snälla att de alla tog mig i hand och önskade mig god jul. De är ju hinduer eller muslimer, så det var en trevlig gest.

Jag kom till hotellet. Det var ett mellanklasshotell. Förmodligen bor det mest indier här. Överlag har jag inte sett till särskilt många västerlänningar i stan. I och med jag inte bor på hotellet så är det svårt för mig att smyga runt i korridorerna. Så jag gick in till restaurangen för att försöka få en känsla för stället. De flesta av dem som jobbade där var förmodligen från Hyderabad. Man kan se en viss biologisk skillnad. Som jag tidigare har skrivit är folk från Meghalaya ganska korta, vilket inte är fallet i Hyderabad. Jag antar att det kan vara svårt för unga khasis att kommunicera på hindi.

Jag ska i eftermiddag träffa Sahlins och Thomas igen, och en person som jobbar vid det andra hotellet. Det fascinerar mig vilken i hur stor utsträckning folk flyttar hit. Det finns många skäl till att man inte skulle vilja flytta till ”Indien” om man är från Meghalaya. Ett av dem är att man i Meghalaya är väldigt misstänktsamma mot indier. Det beror på den efterkoloniala historien. Min professor, Beppe Karlsson, benämner det ofta som ett sorts ”förräderi” att flytta hit. Uppenbarligen finns det ännu fler skäl till att flytta hit dock, och det har ju faktiskt gjorts till en bemanningsindustri där träningscenter i nordöstra Indien sluter avtal med hotell i de stora städerna. Urbanisering och migration har alltid funnits, men detta är förmodligen under ganska unika omständigheter.

Igår eftermiddag bestämde jag fick för att åka till Golconda. Det är en gammal befästning från 1500-talet, när det låg ett sultanat i Hyderabad. Resan ut tog mycket längre tid än vad jag hade tänkt mig, men med taxameter kostade den bara 30 kronor. Jag åt lite mat och gick in på området. En indier behöver vara betala 5 rs (50 öre), medan om man är vit och blåögd, som jag, får man betala det tjugodubbla. Helt ärligt så har jag ju faktiskt råd med att betala 10 kronor inträde, så jag lät mig bara förolämpas en smula av den indiska logiken.

Jag gick uppför kullen där fortet är byggt. Det är ett väldigt vackert område med fantastisk utsikt. Dessutom var det för en gångs skull ganska tyst. Så jag försökte att hitta ett hörn för mig själv, där jag kunde sitta ostört och bara njuta av lugnet. Det varade bara i ett par minuter, för då kom nästa personer fram och försökte fotografera mig. Problemet med turistattraktioner är att alla har kameror, de har tid och är glada. Det är ju egenskaper som jag normalt sett värderar, men inte när deras glada lynne och eviga fotograferande går ut över mig.

Det var säkert ett tjugotal kompisgrupper som försökte att fotografera mig. Jag avfärdade dem alla så gott jag kunde, men ibland började folk att tjata emot. Man behandlas inte som en rockstjärna, snarare någon form av apa. Det var vansinnigt jobbigt och till en viss del så förstörde det min vistelse. Jag blev aldrig lämnad i fred och människor förföljde mig trots att jag på ett mycket tydligt vis markerade att jag ville vara för mig själv. De få minuterna när jag satt längst upp på kullen för mig själv var dock bland de bästa minutrarna i Indien.

Jag kom tillbaka till hotellet, efter att jag hade blivit lurad av en rickshawförare, visserligen bara på tre kronor – så det har jag väl också råd med. Jag beställde en pizza från dominos och bad en i personalen att köpa en kall öl till mig. Sedan var det ganska lugnt. Jag tittade på Matrix och blev fullproppad med intensiv och korkad action. Trots att jag inte hade gjort så mycket under dagen så var jag helt slut.