Cyberabad

Dag 47 – Hyderabad

Jag lämnade Guwahati och nordöstra Indien för att flyga till Hyderabad, Indiens sjätte största stad. Här bor det mer än tolv miljoner människor. Dagarna innan jag åkte så var det konferens. Jag finner det svårt att summera en hel konferens i ett blogginlägg, så jag låter det vara för denna gången. Istället vill jag skriva om Hyderabad, eller Cyberabad, som jag hellre kallar staden.

Jag tror att det lönar sig att börja i änden varför jag valde att åka hit. Det beror på att jag vill följa migranterna från nordöstra Indien. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, eller om det faktiskt skulle ge något, men redan idag, efter ett par timmar i staden, så är jag övertygad om att det var ett strålande beslut. Kontrasterna från nordöstra Indien är enorma, för att inte säga gigantiska. Imorgon ska jag träffa Sahlins och Thomas som jobbar på ett lyxhotell i vad som kallas Hyderabad Hi Tech City. Trafikpolisen i staden kallar dock området för Cyberabad, och det med rätta.

Det är en av de mest fascinerande platserna jag någonsin har besökt. Jag skulle nog aldrig åka hit som en turist, men som antropolog är möjligheten att vara här oerhört värdefull. Jag tänker tillbaka på djungeln, de dåliga vägarna, landsbygden och politiken i Meghalaya. Det känns fullständigt avlägset. Jag försöker att föreställa mig studenterna på RRTC, hur deras ansiktsuttryck ser ut när de anländer till den här överteknologiska och kontrastfyllda plats, men jag kan inte. Det blir oerhört spännande att träffa Sahlins och Thomas imorgon. De har varit här i bara ett par månader och är förmodligen fortfarande i en fas där de tar in saker och ting.

Personligen bor jag i Secunderabad, som ofta benämns som ”tvillingstaden”. Hyderabad och Secunderabad har växt ihop och bildar tillsammans en av Iindiens största metropoler. Secunderbad skiljer sig avsevärt från Hi Tech City. Jag får intrycket av att det är en relativt gammal stad som växte så att det knakade någon gång på 60-talet, vilket gör att alla byggnader är rätt gamla. Det är fullt med affärer som är inträngda i varje vrå. Jag bor på ett hotell som utifrån ser ut som ett råttbo men inuti är väldigt rent. Jag beklagade mig först över att jag inte hade något fönster i rummet (vilket jag börjar att vänja mig vid), men var kanske tacksam sedan därför att det är nog oerhört högljutt i de andra rummen.

Just nu sitter jag i ett köpcentrum och äter biriyani. Det är princip långkornigt ris som är stekt tillsammans med chilli och andra läckerheter. Hyderabad är känd för rätten. För mig är det ett välkommet lunchalternativ till det vanliga stekta riset. Köpcentrumet är stort, inte gigantiskt, och fyllt med internationella som nationella matkedjor. Jag har observerat hur vissa män går från det ena stället till det andra och beställer bara en liten grej. De hänger där och pratar, går vidare till nästa. Inte undra på att många av dem bygger upp en viss fetma.