Mist & Magic

Dag 37 – Shillong

Jag kom tillbaka till Shillong relativt tidigt vilket gjorde att jag hade hela dagen framför mig. På grund av social utmatning bestämde jag mig för att avboka några av mina planer och bara vara för mig själv. Jag gick in till PB där jag satte mig på min vanliga restaurang. Personalen var glada över att se mig igen och jag fick mitt vanliga bord.

Egentligen finns det inte särskilt mycket att skriva om dagen och att läsa om vad jag åt för mat på restaurangen är fullständigt ointressant. För att göra er läsare till viljes så tog jag mig i kragen för att lista ut något roligt som jag kunde göra. Jag gick till en taxichaufför, som visserligen lurade mig på lite pengar, men jag fick roat mig i ett par timmar.

Det finns ett stort antropologiskt museum som drivs av Don Bosco, samma organisation som driver RRTC. För svenskar är den inte vidare känd men i den katolska världen har den gjort sig ett namn. Här i Shillong anses den ha ett väldigt bra rykte. Den bedriver utbildningscenter, kliniker, skolor och har givetvis ett stort antal kyrkor. Faktiskt så är de allra största kyrkorna i staden grundade av Don Bosco.

Deras museum är både påkostat, stort och tämjeligen imponerande. Jag kom dit på eftermiddagen och en värd berättade att det var 7 våningar stort och bestod av 17 utställningssalar. De flesta av dem var ganska ointressanta men ibland fanns det några guldkorn. Mest är det ett välplanerat museum, med viss postkolonial känsla. Det har som syfte att bevara ursprungsfolkens kultur i nordöstra Indien. Man går igenom alla utställningssalar som alla har sitt eget tema för att längst upp i tornet gå ut på taket vilket ger en vacker utsikt över staden.

Framförallt fann jag deras ambitiösa ”we are the world”-liknande film underhållande. Den spelades på engelska, vilket även det säger något. I och med regionen består av så pass många grupper och språk så är engelskan vad som enar dem. Jag har i tidigare inlägg beskrivit hur engelskan blivit en del av deras identitet. Att man utmärker sig från Indien genom att vara lite bättre på engelska, lite mer ”internationella” och lite ”smartare”. Man tittar på Hollywood istället för Bollywood och man gillar fotboll istället för cricket.

Museet verkade vilja sträva bakåt mot det traditionella och det fanns inte mycket som var så kallat modernt. Det var filmen och ett konstverk. Konstverket såg inte särskilt speciellt ut men när jag läste förklaringen till spiralen som utgjorde verket så fascinerades jag. Det var fyra spiraler som hade var sin egen innebörd, den sista av dem, som var längst upp hade ungefär denna förklaring: ”den representerar kampen mot synden som populärkultur frammanar. Populärkultur, TV och Internet är ett hot mot vår kultur och förstår vår identitet”.

Efter min vistelse tänkte jag att åka hem men på vägen kom jag på att det är ju tid för bågskyttetävling. Så chauffören körde mig till bågskytteklubben. Stadens män (inga tjejer alls) träffas här varje dag för att spela pengar på bågskytte. Runt tävlingsplanen så är det fullt med små stånd där man kan lämna in sina vad. Jag spelade inte utan tittade bara på. Det var ett ganska roligt nöje och jag ångrade att jag inte tänkt på det tidigare.