Shillong Peak

Dag 38 – Shillong

Jag skulle vilja säga att jag besteg Mt Everest idag, men jag besteg bara Shillong Peak tillsammans med en person som har bestigit Mt Everest. Shillong Peak är ungefär hundra meter lägre än vad Kebnekaise är, men jag måste erkänna att vi startade på en ganska hög höjd så det tog bara trekvart.

Jag hade avtalat med Mark att vi skulle gå uppför berget. På vägen dit gick vi förbi ännu en av hans kusiner där jag i sedvanlig ordning serverades te och enorma mängder kakor. Så fort jag inte åt en kaka fick jag kommentaren ”ta mer, ta mer”. Jag tar sällan mer. Marks kusin ville följa med oss. Han var en yngling som boxas och tränar inför att gå med i ”Navy Seals”. Han visade mig massor med coola bilder i sin telefon. Det var amerikanska soldater med skägg, ”du ser ut som dem, du är lika stor”. ”Nej” svarade jag, ”jag är inte ens i närheten av deras storlek – tro mig”. Han frågade vad jag tyckte om vapen och krig varav jag kunde ge honom de alldeles för tråkiga svaren att ”jag avskyr krig” och ”jag är pacifist”.

Jag hälsade på hela familjen. Bror, syster, mamma, pappa, moster, kusin till kusinen, kusinbarn, kusinvänner, sysslingar, pysslingar – kanske inte pysslingar (tror jag). Ja, hela gänget helt enkelt. Sedan gick vi över till nästa hus där hela proceduren upprepades. Jag blev erbjuden kakor och te, som jag avböjde med ursäkten att vi precis har förtärt båda dessa läckerheter. I grannhuset träffade vi den första personen från delstaten som har bestigit Mt Everest. De hade gjort om sitt vardagsrum till något som liknade ett museum. Det fanns en glasmonter där pokaler, medaljer, jackor, skor och tidningsartiklar fanns bevarade. Där fanns bilder på väggarna och böcker att bläddra i. Jag förstod att det var en ganska stor sak att en kvinna från Shillong bestigit världens högsta berg.

Efter att ha försenat bestigningen med en eller två timmar så var vi ett gäng på fem personer som gick uppför berget. Framförallt var det fantastiskt att få andas klar och frisk luft. Det kändes som om lungorna plötsligt bestämde sig för att börja fungera igen. Väl uppe kunde vi njuta av utsikten över Shillong. Först var vi dock tvungna att bråka med några som tar betalt för bilarna som kör upp på kullen. De ansåg att jag inte betalar skatt i Indien, så även om vi har gått upp så måste jag betala för mig. Jag menade på att han betalar heller inte skatt i Indien, i och med de inte har någon skatt för stammarna i Meghalaya. Då ville de se mitt ID-kort. Det ville inte jag visa, jag ansåg inte att några grabbar som hänger vid en egenkonstruerad port har makten att kräva att jag ska visa mitt ID-kort. Jag betalade 2 kronor i inträde till slut. Det har jag väl råd med.

På vägen ner visade det sig att de hade köpt öl, givetvis. Så vi gick in i skogen och satte oss för att dricka. Jag protesterade lite, men deras besvikna ögon sade att detta var något som jag inte kunde säga nej till. Så vi satte oss i skogen och drack öl. Sedan var jag trött och gick hem för att vila bort ruset.

Mark kom förbi ett par timmar och vi promenerade in till PB. Där träffade vi min vän, Kumar. Vi hade pratat om att träffas för att dricka öl ett tag. Vi gick ner i en källare i någon skum gränd. Där låg en liten kinarestaurang som serverar pilsner. Det var inrökt, men för en gångs skull inte alldeles för mörkt. Vi beställde in ett par öl och började att prata. Både Kumar och Mark berättade för mig att de siktade på att flytta till någon av de stora städerna så snart de får möjlighet. ”Där finns jobben” berättade Mark. Jag berättade att jag håller på att söka jobb i Sverige och de undrade över situationen där, ”man får ligga i, det är mycket konkurrens” svarade jag.

Båda två vill flytta till antingen Kalkutta eller Bangalore. Kalkutta ligger närmre men Bangalore erbjuder fler möjligheter för folk från nordöstra Indien. Dessutom är klimatet i Bangalore ganska bra. De båda berättade att de ofta pratar med sina vänner som bor där. Mark kanske till och med skulle kunna få ett jobb genom en av sina kusiner när han kommer dit.

Efter ett par timmar så åkte vi hem. Kumar betalade för allt. Det var väldigt vänligt. Jag försökte att betala, men det fick jag inte. Det känns ganska bra att komma till en plats som är så pass gästvänlig.