Söndag i Shillong

Dag 40 – Shillong

Det var söndag igen. Jag tvättade mina underkläder och hängde upp dem på takterrassen. Den är inte så fin som den låter. Klockan var innan sju på morgonen och hela Laban var tomt på människor. Det grådaskiga vädret gjorde att Laban inte var särskilt inbjudande, men lugnet över huvudgatan nedanför var på något vis tilltalande.

Jag bestämde mig för att gå ner på gatan. Jag gick över till tidningsståndet. Sedvanligt satt den gamla mannen där. Han läser förmodligen alla tidningar varje dag. Hans butik var bland de få som var öppna. Med tanke på att varje byggnad inkvarterar ett flertal butiker så utmärker en öppen butik sig vid den här tidpunkten på morgonen. En kille vinkade över mig. Det visade sig att han var en av Marks dansvänner från föregående dag. Han hade bara sovit i ett par timmar, ”det var så sent och jag var… rund om fötterna… så jag bestämde mig för att sova över här”. Jag berömde dansen och fick en kram. Sedan åkte han iväg med motorcykeln.

Jag hade inga större planer för dagen. Personen som jag träffat över en kopp te föregående dag skulle jag träffa igen. Han kom ett par timmar senare. Vi blev ett litet gäng. Det berodde på att jag hade väntat ute på gatan och stött in i ett par människor. Vi pratade om vart man borde resa i Europa, vart man borde resa i Indien, vad man borde göra om man är rik. Nu slog han mig som ganska rik trots allt. Hans familj har stora ägor med många anställda. Han åker ut till sina ägor ett par gånger i veckan. Utöver det så driver de ett byggföretag och de verkar alltid ha ganska många projekt på gång. Förmodligen tjänar han väsentligt bättre än vad jag gör. Å andra sidan så fördelas pengarna till hela familjen.

Jag sade adjö till Mark och alla andra. Det var ett ganska kortlivat farväl, vilket var skönt. Jag har sagt adjö till så pass många människor på sistone att jag börjar att tröttna på att säga adjö. Joseph och hans flickvän kom förbi ett par timmar senare. De kom med en bil och tutade försynt på mig. Jag sprang ner till dem och satte mig i bilen. Vi körde hem till Josephs familj.

Det var ett ganska stort och välomhändertaget trähus. En hund sprang fram till mig och hälsade. Jag hälsade tillbaka. Joseph  visade in mig i terummet. Det motsvarar ett svenskt vardagsrum och ligger alltid nära ingången till huset, så att man snabbt kan placera gästerna på rätt plats. Det luktade som ett svenskt sommarhus. Kanske berodde det på att de hade en brasa i rummet. Josephs mor och farbror kom förbi. Båda två hälsade med nyfikna frågor. Det visade sig att Josephs farbror tidigare jobbade som generalsekreterare för Meghalaya. Vi serverades te, kakor, mat, kakor, mer kakor, mer te och mer mat. ”Man ska inte lämna ett hus med tom mage” förklarade Josephs mor.

Därefter tog vi bilen till ett sjukhus. Där besökte vi en av prästerna från RRTC. Jag skrev om honom för nästan en månad sedan. Under en av mina första vistelser på RRTC var det en präst som hade fått hjärtproblem. Sedan dess hade han legat på sjukhus i Shillong. Det visade sig att han hade ett flertal blodproppar. Han blev strålande glad när vi kom in i rummet. När visade ett ord så kunde han berätta en hel historia om det. Han kallade sig för amatörantropolog. Ungefär som när en amatörhistoriker börjar prata om årtal och ofta vissa imponerande kunskap om enskilda händelser så kan amatörantropologer på de mest fascinerande vis berätta om kulturlingvistik, den sociala bakgrunden till ordens betydelse. Det är relativt vanligt att jag stöter in i sådana. Denna prästen är en fantastisk karaktär, som förmodligen är värd att skriva en mindre bok om.

Vi lämnade honom och åkte förbi ett område i Laban där man kan köpa öl på söndagar. Vi stannade bilen och en kvinna frågade om jag ville köpa Tuborg, Carlsberg eller Kingfisher. Jag svarade ”två tuborg”. Vi var fyra personer som delade på dem senare under kvällen. Först åkte vi till Shillong Café, som är lite av det hippaste man hittar i Shillong. Det är en restaurang där det ofta spelas livemusik och menyn är allt från ”västvärlden” som man kan tänka sig. Pastarätter, hamburgare, stekar, korv och coola vegetariska rätter serveras här. Denna kvällen lirade ett lokalt countryband. De var ganska tråkiga. Mest spelade de sånger av John Denver. Folk i Shillong älskar country.

Vi åkte till Laban där vi satt i bilen och drack öl. Vi pratade och hade skoj. Därefter gick jag upp på rummet. Jag behövde inte säga adjö än i och med jag nästa morgon skulle till RRTC igen där Joseph undervisar. Jag hade frågat ”amerikanerna” som jag träffat dagen innan om de ville slå följe till RRTC. Jag hade försökt att förklara att vi kanske åker klockan sju på morgonen. De gillade inte ordet kanske och var otålmodiga och ville att jag skulle ge dem en korrekt tid. ”Säg klockan sju, men ibland kan det bli förr och ibland senare… oftast senare” svarade jag. Morgonen därpå åkte vi klockan kvart i åtta. Jag körde med Mr Blah och de körde med sin egen chaufför. IST berättade någon för mig står för ”Indian Stretching Time”, inte ”Standard”.